Nationella diskrimineringsnämnden
Diskrimineringsnämnden är en sådan lagstadgad, självständig och obunden rättsskyddsinstans som avses i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (artikel 6) och Finlands grundlag 21 § och som har inrättats i enlighet med lagen om likabehandling 2004/21 och lagen om minoritetsombudsmannen och diskrimineringsnämnden 660/2001.
Diskrimineringsnämnden utnämns av statsrådet och dess uppgifter fastställs i lagen om likabehandling, vars syfte är att förebygga och minska diskriminering. Lagen om likabehandling är en allmän lag som berör alla.
Diskrimineringsnämnden, som kan jämställas med en domstol, behandlar diskrimineringsärenden som riktas mot myndigheter, rättspersoner och enskilda personer.
Diskrimineringsnämnden är en självständig och obunden instans på samma sätt som en domstol. Den avgör ärenden som gäller etnisk diskriminering. Nämndens uppgift är att ge rättsskydd åt dem som upplevt sig utsatta för diskriminering eller blivit föremål för sådana repressalier som är förbjudna och förekommer i samband med diskriminering.
Diskrimineringsnämnden har befogenhet att fatta förbudsbeslut och förelägga vite för den som gjort sig skyldig till diskriminering.
Diskrimineringsnämnden kan också förbjuda att ett förfarande som strider mot förbudet mot diskriminering och förbudet mot repressalier fortsätter eller upprepas. Förbudet mot repressalier innebär att ingen får behandlas så, att han eller hon drabbas av ogynnsamma följder på grund av att han eller hon har anfört klagomål eller vidtagit åtgärder för att trygga likabehandling.
Diskrimineringsnämnden ger beslut i enskilda fall. Dess beslut är lika bindande som domar som meddelas av underrätter .
Diskrimineringsnämnden kan fastställa förlikning mellan parter som kommit överens om ekonomisk ersättning . Förlikning kan verkställas såsom lagakraftägande dom.
Nämndens behörighet omfattar diskriminering på grund av etniskt ursprung, när det är fråga om:
- villkor för självständig yrkes- och näringsutövning eller stödjande av näringsverksamhet
- erhållande av utbildning eller yrkesvägledning
- medlemskap eller medverkan i en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation eller i andra organisationer vars medlemmar utövar ett visst yrke, eller de förmåner organisationerna erbjuder
- socialservice och hälsovårdsservice
- socialskyddsförmåner eller andra stöd, rabatter eller förmåner som beviljas på sociala grunder
- fullgörande av värnplikt, frivillig militärtjänst för kvinnor eller civiltjänst
- tillhandahållande av och tillgång till boende eller lös eller fast egendom och tjänster som tillhandahålls allmänheten eller som är tillgängliga för allmänheten när det är fråga om andra förhållanden än förhållanden mellan enskilda.
Diskriminering i fråga om arbets- och tjänsteförhållanden hör inte till diskrimineringsnämndens uppgifter. Nämnden ersätter inte gällande prövningsmetoder eller prövningsinstanser.
Domstolar kan vid behov begära diskrimineringsnämndens utlåtande om tillämpningen av lagen om likabehandling i frågor som gäller etnisk diskriminering.
I diskrimineringsärenden som förts till diskrimineringsnämnden kan nämnden vid behov begära ett förhandsavgörande från EG-domstolen.
Genom lagen om likabehandling verkställdes Rådets direktiv om diskriminering (2000/43/EG).
Direktiven gav allmänna ramar för genomförandet av principen om likabehandling och icke-diskriminering i EU:s medlemsstater.
